Saknar dig, kom hem – Jag väntar nerför floden – Höstbron, blåa berg (Tomas Andersson Wij)

Den här veckan sätter jag ihop en dikt av titlarna på de låtar jag väljer. Närmare bestämt en haiku (en sorts japansk kortdikt) som när man översätter det till svenska språkregler, ska bestå av tre rader med fem, sju och fem stavelser. Egentligen ska den också innehålla någon slags årstidsangivelse och gärna ha någon knorr på slutet. Jag tänker göra det ännu svårare för mig och samtidigt skriva ihop en liten kortnovell. Lägg gärna till dina egna låtar på temat i den gemensamma spellistan som du hittar här

SAKNAR DIG, KOM HEM
JAG VÄNTAR NERFÖR FLODEN
HÖSTBRON, BLÅA BERG

Tomas Andersson Wij – ”Blåa berg” (2004)

Jag sjunker. Den här gången kan ingen dra upp mig. Du är där. Som jag visste att du skulle. Du tar min hand och vi dyker tillsammans. Ni är där. Nära botten. Jag tillhör er. Det har jag alltid gjort. Vi simmar nedför floden mot de blå bergen. Nu går jag dit jag med…

Vi är alla på floden. Vi är på väg hem.

Om ni vill läsa hela kortnovellen kan ni göra det här:

http://jorgensskrivgalax.com/2019/…/09/vi-ar-alla-pa-floden/

”Några simtag ut i vattnet
buteljbrunt och sött
ja precis så här
Det förflutna river väggen
var den så tunn var det så lätt
Runt om mig blåa berg

Jag har rest till de fyra hörnen
men aldrig funnit just den plats
som jag kan längta till
Har alltid undrat
hur en hemkomst känns
jag sökte aldrig här
jag sökte aldrig här

Blåa berg
några har redan gått ditt
snart går vi dit vi med
Blåa berg”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s