Saknar dig, kom hem – Jag väntar nerför floden – Höst (Raj Montana Band)

Den här veckan sätter jag ihop en dikt av titlarna på de låtar jag väljer. Närmare bestämt en haiku (en sorts japansk kortdikt) som när man översätter det till svenska språkregler, ska bestå av tre rader med fem, sju och fem stavelser. Egentligen ska den också innehålla någon slags årstidsangivelse och gärna ha någon knorr på slutet. Jag tänker göra det ännu svårare för mig och samtidigt skriva ihop en liten kortnovell. Lägg gärna till dina egna låtar på temat i den gemensamma spellistan som du hittar här

SAKNAR DIG, KOM HEM
JAG VÄNTAR NERFÖR FLODEN
HÖST

Raj Montana Band – ”Höst” (1979)

Jag såg någon som liknande dig idag, på ett torg i gamla stan. Hjärtat stannade för några sekunder. Allting föll ner över mig igen. Den där surrealistiska kvällen för nästan tjugo år sen. Jag är fortfarande säker på att du var där, på något plan. Ibland önskar jag fortfarande att de inte hade dragit upp mig ur älven.

Men de här åren har varit bra. Jag blev inlagd och slutade med drogerna. När jag kom ut var det som livet öppnade sig på nytt. Nu bor jag i Stockholm och har en familj. Maria och mina döttrar. Ett fast jobb. Lite av ett skitjobb, på ett lager, men ändå. Ett liv med dig kunde bara ha gått åt helvete, för oss båda. Vi var som kannibaler som åt upp varandras själar. Bit för bit.

Ändå slår det mig nu. De här åren har passerat i en sorts overklighetsdimma. Medan minnena av dig och älven fortfarande lyser lika starkt. Som om jag blev smittad av något där och då. Som om en del av mig blev kvar under vattnet.

”På ett torg i Gamla Stan mitt bland fyllon på en bänk
Satt en tonårstjej och sjöng en blues för fåglarna
Och hon liknande faktiskt dig så jag stannade en stund
Och lät minnen virvla upp som löv för vinden
Och kanske är det vackert Eva
Kanske är det stort
Att få offra sig för nåt man riktigt tror
Men inte fan finns det nåt vackert i att dö av en överdos på en offentlig toalett

(Åhhh) Bortom ljus bortom mörker
Så länge jag kan gå
Långt bortom roller och förväntningar
Så älskar jag dig!
Långt bortom nu och bortom då och sen
Så länge jag kan gå
Långt bortom rampljus och förställningar
Så älskar jag dig!”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s