Den här veckan sätter jag ihop en dikt av titlarna på de låtar jag väljer. Närmare bestämt en haiku (en sorts japansk kortdikt) som när man översätter det till svenska språkregler, ska bestå av tre rader med fem, sju och fem stavelser. Egentligen ska den också innehålla någon slags årstidsangivelse och gärna ha någon knorr på slutet. Jag tänker göra det ännu svårare för mig och samtidigt skriva ihop en liten kortnovell. Lägg gärna till dina egna låtar på temat i den gemensamma spellistan som du hittar här
SAKNAR DIG – KOM HEM
JAG VÄNTAR NERFÖR FLODEN
Eldkvarn – ”Nerför floden” (1988)
Älven är en flod av lava som strömmar fram. Jag är en trasa som förs med. Som brinner upp samtidigt som jag känner den isande kylan ända in i märgen. Ibland hamnar jag under vattnet och alla ljud blir dova och spöklika.
Jag ser oss i skolan. Det var bara fem år sen men känns som en livstid. Vi går hand i hand genom korridorerna. Skolans vackraste och farligaste par. Drogerna fanns redan då, men det var bara en rolig grej. En extra krydda. Vi hade koll. Några år senare var vi pundarparet nummer ett.
Nu dras jag under vattnet igen och den här gången är det sånger jag hör. Din och många andras viskande sång. Det är underbart. Ni vill att jag ska sjunga med. ”Vi är alla på floden och det är lång väg hem”. Komma till er. Jag vill. Jag vill…
Men starka armar griper om mig och drar mig bort från er. Jag försöker kämpa emot men har inga krafter kvar.
”Jag höll dig i mina armar,
världen var vår och du ville bli kysst.
Nu är varje slag av mitt hjärta
som ett eko av allt jag mist.
Det finns ett hjärta där ute,
till brädden fyllt av tårar,
snart går floden upp,
som ett verk av dårar.
Jag ser nerlagda fabriker,
jag ser land där människor bott.
Tomma hus och öde gårdar,
jag hör sånger vid stadens port.
En sång, ett eko ifrån länge sen,
vi är alla på floden och det är lång väg hem.
Skeppsklockan slår
på en båt nerför floden
ner och längre bort, ner…
Alla ska vi ner, ner…
Ner, ner, ner, ner…
Ner, ner, ner, ner…
Ner, ner, ner, ner…”