Uppgiften den här veckan är att posta låtar med sju olika sommarminnen. Varje minne illustreras även av ett foto. Jag blandar minnen från sommaren 2019 och sommaren 2020 eftersom Corona har gjort att den här sommaren blivit lite märklig. Lägg gärna till dina egna låtar på temat i den gemensamma spellistan som du hittar här
Neil Young – ”The losing end (when you’re on)” (1969)
Lika bra att erkänna. Även om jag ofta försöker dölja det bakom ironi och trams. Jag är en asdålig förlorare.
Vi hade sällskap i stugan och en eftermiddag öste regnet ner. Några av oss vuxna och några av barnen påbörjade ett monopolspel. Det gick mycket bra. Jag satt i vinnarsätet och en efter en försvann motspelarna i bankrutt. Till slut var det bara jag och Vidar och hans kompis kvar (de spelade tillsammans). De såg chanslösa ut och jag upplyste försynt om att också de skulle få äta gräs inom en snar framtid. Men sedan gick de förbi mina hotell. Inte bara en gång utan osannolika tretton gånger! Under tiden byggde de egna hotell, ivrigt påhejade av de vuxna jag redan manövrerat ut. Cirka sex timmar efter att vi påbörjat spelandet var det jag som fick sitta där och äta gräs
Av bara farten vann sedan Vidar mot mig i både fotbollsgolf och minigolf senare under sommaren. Något som aldrig tidigare inträffat. Ibland har jag till och med lite svårt att hänga med när vi är ute och springer. Det är som en barriär har rivits. Sorgligt, tycker jag. Jävla monopolelände!
Här en låt om en annan typ av förlust. Men förlorare som förlorare…
”It’s so hard for me now
But I’ll make it somehow
Though I know I’ll never be the same
Won’t you ever change your ways
It’s so hard to make love pay
When you’re on the losin’ end
And I feel that way again”