Uppgiften den här veckan är att posta låtar med sju olika sommarminnen. Varje minne illustreras även av ett foto. Jag blandar minnen från sommaren 2019 och sommaren 2020 eftersom Corona har gjort att den här sommaren blivit lite märklig. Lägg gärna till dina egna låtar på temat i den gemensamma spellistan som du hittar här
Olle Adolphson – ”Gammelvals i Roslagen” (1988)
Som många andra har jag flyttat runt en del. Växte upp i Jordbro söder om Stockholm. Flyttade till Malmö i tjugoårsåldern, sedan Göteborg, sedan Ösmo (Nynäshamn) och slutligen (hoppas jag i alla fall) Nyköping. Jag känner en viss rotlöshet.
Desto viktigare har det varit med Roslagen, närmare bestämt släktens sommarstuga på Rådmansö. Tror jag har varit där varje sommar i mitt liv, kanske med något undantag i övre tonåren. Midsommar på Åkerögården, skattjakt med barnen, kanske sitta uppe halva midsommarnatten och spela musik med kusin Martin.
Några har tillkommit genom åren, några har fallit från. Men jag hoppas att det blir många somrar till. Här är en foto med utsikt mot vattnet en sommarkväll i juli.
Evert Taube är en stor skildrare av Roslagen. Det är ju här Calle Schewen har sin ö, till exempel. Men hans sånger blir ofta ännu bättre i andras händer. Som hos den fantastiska Olle Adolphson, som själv bodde i Roslagen en del av sitt liv. Elegansen, fraseringen, inlevelsen!
Olle hade dessutom ett personligt förhållande till Evert. Läser detta i Corren (den 12 mars 2004) :
”Det går inte att övervärdera Evert Taubes betydelse för Olle Adolphson. Olle var barndomsvän med Sven-Bertil och i början på 50-talet blev han Everts hjälpreda. Han stämde Everts luta inför föreställningarna, hjälpte honom med scenkläderna och såg till att trubaduren kom till rätt ställe i rätt tid. Evert lärde honom hantverket: både hur man fångar en publik och hur man skriver en visa.”
Här kommer en storslagen hyllning till Roslagen!
”Lurviga Roslag, o, sjöland, du häver dig halvdränkt ur havet
med dina sandiga åsar och urberg och stormvridna tallar,
med dina tusentals tångsvepta, ärriga öar och kobbar,
kupiga knalliga bucklor på jordklotets isrivna hjässa.
Vindpinat vresiga Roslag, jag hälsar dig, havsörnars land!”