Från ditt hjärtas slutna rum fanns en dörr till mitt hjärtas slutna rum (Totta Näslund)

Den här veckan lägger jag ut låtar som jag har en personlig koppling till och som kan kopplas till specifika minnen. Lägg gärna till dina egna låtar på temat i den gemensamma spellistan som du hittar här!

Totta Näslund – ”Hjärtats slutna rum” (2005)

Det var den här dagen för ungefär ett år sedan som min bror och jag sänkte ner din urna i jorden. Det var en fin majdag, mamma ville vänta tills våren kom.

Men du är inte här längre, inte på något plan. Jag kände det starkt redan då, att du hade gått vidare. Det är som du släppte lite mer för varje år, sjukdomen bara speedade på tempot.

Jag minns inte så mycket av vem du var innan arbetslösheten knäckte dig. Men jag tror du var helt annan; med ett annat driv, en annan kraft.

Det var svårt att nå fram till dig. Och jag försökte inte tillräckligt. Det är svårt att nå hela vägen fram till mig också. Där är vi lika. Och när jag lyssnar på den här låten så tänker jag att från ditt hjärtas slutna rum fanns en dörr till mitt hjärtas slutna rum. Men vi hittade den aldrig riktigt.

Jag hoppas du äntligen flyger nu!

”Men jag har märkt att år för år
Så ser jag mer av dig i mig
I allt jag gör finns dina spår
Fastän jag fåfängt värjer mig
Det är så typiskt dig att gå
När jag nu vill fråga dig
Där står en liten pojke
Han står darrande och stum
Vid ditt hjärtas slutna rum”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s