Den här veckan blir det bröllopstema. Bröllop och tvåsamhet är något jag personligen inte tror särskilt mycket på. Det kommer att märkas under veckan.
Om du har egna låtar på temat, skicka de gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
Emily Parker Dickinson – “Marriage Is Not The End Of Being Lonely” (2016)
Det här med “till döden skiljer er åt”…
Jag känner inte till denna artist så väl men en sådan klockren titel på en låt gör att jag att verkligen kommer lyssna framöver.
Jag har nog aldrig känt mig så ensam som när jag var ihop med mitt ex. Jag älskar mina tre barn över allt annat, och skulle aldrig någonsin vilja ha dem ogjorda. Jag är väldigt tacksam för att hon var där så länge med mig och att hon födde våra barn.
Men när jag tänker tillbaka på våra år så är det ensamheten jag minns. När hon inte stod upp för mig, och jag inte stod upp för henne – på parmiddagar, släkt-träffar och annan skit. När vi somnade osams. När jag låste in mig i badrummet för att slippa ett gräl som aldrig skulle sluta.
Jag är ingen ängel. Jag är verkligen inget föredöme som partner. Det finns väldigt många bättre exempel på förhållanden. Men med mina föräldrar var det samma sak. Ett haveri de aldrig förmådde avsluta. Vi avslutade det i alla fall och jag har aldrig längtat tillbaka.
Och när vi alla somnar på kvällen är vi ensamma. När sinnet blir mörkt är vi ensamma. Vi blir sjuka och dör ensamma. Äktenskapet och tvåsamheten kan aldrig rädda dig från den ensamheten.
Jag tror på en väldigt mycket större familj för att kunna trösta varandra. Särskilt i dessa tider, när mänskligheten helt håller på att spåra ur.
“We got married in the Baptist church on State Street
No daddy there to walk me down the aisle
My mama never could pin down a good man
So I swore to God that we would do things right
But marriage ain’t the end of being lonely
Sometimes it feels like it’s the start
‘Cause the years keep rolling on
And all I know for sure
There’s so many little ways to break a heart”
Jorgens spellistor 