Den här veckan blir det bröllopstema. Bröllop och tvåsamhet är något jag personligen inte tror särskilt mycket på. Det kommer att märkas under veckan.
Om du har egna låtar på temat, skicka de gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
Morrissey – ”Will Never Marry” (1989)
Jag har ju redan straffat ut mig ur Morrissey-klubben eftersom jag faktiskt har gift mig en gång. Det hade väl sina fina stunder men i stort sett minns jag det som att jag var en riktigt kass skådespelare i en film jag inte ville vara med i.
Jag kan i alla fall lova att det aldrig kommer att hända igen.
Det handlade, då, egentligen inte om brist på kärlek, men ett djupt tvivel på att själva akten gjorde någon som helst skillnad.
Jag ska försöka utveckla min misstro på äktenskapet och tvåsamheten under veckan. Vare sig ni vill höra på det eller inte. Men för min del handlar det inte (i första hand) om missunnsamhet och gnäll, utan om något mer existentiellt. Det handlar om valet att förbli öppen för andra människor och erfarenheter – eller att stänga in sig i en bubbla.
När någon säger “MIN man”, “MIN fru”, “MIN partner”, “VI TVÅ” mot världen” och så vidare, då får jag kalla kårar. Jag tycker inte att det är romantiskt alls, bara otäckt. Jag tycker det pekar rakt mot det individuella och empatilösa samhälle vi ser just nu. Sedan är det också självklart att det finns undantag, positiva exempel, men tyvärr tror jag att majoriteten är något annat.
“I’m writing this to say, in a gentle way, thank you, but no
I will live my life as I will undoubtedly die alone
I’m writing this to say, in a gentle way, thank you
I will live my life as I… ohhh
For whether you stay or you stray
An in-built guilt catches up with you
And as it comes around to your place
At 5am, wakes you up and it laughs in your face”
Jorgens spellistor 