Jag avslutar den här månaden i countryns tecken med temat ”minne och nostalgi”. Det handlar alltså om låtar som gör oss nostalgiska eller väcker minnen. Om du har egna låtar på temat , skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här!
Staffan Hellstrand – ”Kromad, svart” (1999)
Jag, barnen och min dåvarande fru flyttade till Nyköping i början av år 2013.
Det finns såklart många historier som har börjar och slutat i den här staden genom åren. Långt innan jag kom hit.
En är den om gitarristen i Nyköpingsbandet Dimmornas bro, som hade startats upp av Staffan Hellstrand och Mats Jonstam i mitten av 70-talet (i aulan på Tessinskolan).
Staffan har berättat historien många gånger som ett intro till den här låten. Den gudabenådade gitarristen med den trasiga bakgrunden som tog vilka droger som helst för att döva smärtan. Staffan drog till Stockholm men Peter stannade i Nyköping. Och till slut fick det hela tyvärr sitt givna slut och Staffan fick det där telefonsamtalet.
Jag intervjuade Staffan i somras när han tillfälligt var tillbaka i sin uppväxtstad och vi kom bland annat in på den här låten. Han spelade den också senare under kvällen.
Det var så länge, länge sen jag satt där vid fönstret i Jordbro och önskade att allt skulle ta slut innan det ens börjat. Och historier har förstås fortsatt och tagit slut också i Jordbro sedan jag flyttade därifrån. Som min chilenska klasskompis som knivhögg en svart kille till döds på pendeltågsstationen och flydde landet. Eller hon som fick besked om att hon fått samma obotliga sjukdom som sin mamma och tog sitt liv. Eller han i min klass som lärde sin lillebror knarka och fick gå på hans begravning. Och så alla historier som fortfarande tragglar på, som min.
Själv bor jag kvar i Nyköping och kommer nog göra länge än. Min fru och jag har skilt oss, jag har tre barn varannan vecka. Allt blev någonting annat än jag drömde om, på vissa sätt sämre, på andra sätt bättre. Men på något sätt helt okej ändå.
Nyköping är en vacker stad med historia, men med svåra Stockholmskomplex och genomsyrad av svågerpolitik. Jag har tappat alla illusioner och först då börjat älska stan på riktigt. Nu bryter jag medvetet mot de oskrivna regler i den här stan, och de som skulle kunna stoppa mig är så fixerade vid sin yta så de inte ens ser det hända. Ungefär på samma sätt som Södertäljemaffian har tagit över alla restauranger i centrum, medan Nyköpingsborna är fullt upptagna med att hålla sina hierarkier sinsemellan…
”Det var så länge, länge sen
Dörrarna till teatern slogs igen
Inget speciellt, bara att jag gick
En annan väg
Så Olas röst på telefon
Att du bara vandrat härifrån
Från din stora fest och all musik
Vi tänkte på
I din blick, alla hinder, alla spår
Fast du glittrar där du står
Amfetamin och alkohol
Och en kromad svart Les Paul
Och så ville du bara gå
Nu är du så långt bort härifrån”
Jorgens spellistor 