Hela mitt liv ska jag lära mig dö (Hardy Nilsson)

Jag avslutar den här månaden i countryns tecken med temat ”minne och nostalgi”. Det handlar alltså om låtar som gör oss nostalgiska eller väcker minnen. Om du har egna låtar på temat , skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här!

Hardy Nilsson – ”Hela mitt liv” (1993)

Jo, jag kom iväg från Stockholm till slut. Bröt också med mina ekonomistudier och bytte tvärt spår till litteraturvetenskap i Lund.

Jag bodde i Malmö, på tionde våningen mitt i stan med utsikt mot ån. Minns första tiden som ganska underbar. Frihetskänslan, att få bestämma helt över sig själv. Men jag hade fått med mig en ensamhet som var svårt att bryta. Faktum var att den så småningom blev ännu värre i Malmö och nästan höll på att ta kål på mig.

Den här gruppen var viktig. Jag såg dem live på Blekingska nationen i Lund och pratade sedan ganska länge med sångaren om temat ”döden mitt i livet”. Muntert värre. Men jag var en svårmodig, inåtvänd jävel på den tiden.

Hardy Nilsson är kriminellt underskattade. Och jag håller fortfarande med om andemeningen i denna sång: ”hela vårt liv ska vi lära oss dö”. Döden är ju själva fonden, mot vilken livet utspelar sig. Jo, jag har nog kvar en bit av den svårmodiga lilla jäveln därinne 🙂

Malmö var extremt viktig för mig. Min ”växa upp”-stad. Men inte var jag särskilt lycklig där heller. Vi prövar med Göteborg istället!

”När natten går
Kommer tvivlen fram
Mörkret vaktar utanför
Nån har sagt mig att man kan
Ingen har sagt mig
Hur man gör
Hela mitt liv har jag lärt mig dö
Hela mitt liv ska jag lära mig dö
Hela mitt liv kan jag dö”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s