Vi lever väl alla efter rytmen av sju mest hela tiden. Vi kommer nu i fem veckor att anpassa oss efter denna siffra men det är bara den här som den själv kommer att spela huvudrollen. Siffran sju har alltid betraktats som speciell av människor, om det så är inom skönlitteraturen, matematiken eller religionen. Jag vill att ni den här veckan ska ut på jakt efter siffran, var den än kan återfinnas (i text, titel, album eller artistnamn). Om det är i siffror (7) eller bokstäver (sju) spelar ingen roll. Alla språk och böjningar är tillåtna. Lägg gärna till dina egna låtar på temat på den gemensamma spellistan här
Cornelis Vreeswijk – ”Sjuttonde balladen” (1969)
Sången är skriven av Evert Taube och första gången publicerad 1924. Den hade då underrubriken “Till mina vedersakare”.
Taube ville gärna se sig som en poet men var beroende och omgiven av borgarbrackor i Stockholm societet. Han verkar ha känt ett visst förakt för den publiken, och kanske var det ibland samma åt andra hållet.
Han sjöng aldrig Sjuttonde balladen offentligt och den spelades aldrig in på skiva, troligtvis ville Taube undvika att stöta sig med vissa människor.
Det var först när Cornelis tog tag i den igen 1969 som den fick en revival och hans version gjorde stor succe. Sedan dess har den spelats in av många andra.
Själv tycker jag nog att den är det bästa som Evert Taube gjorde, åtminstone av det jag har hört.
“Ty sanningen gör gott, och det är sant
Att om i detta land man bryter seden
Och inte ständigt kacklar likadant
Som alla andra kycklingar i reden
Men går sin egen väg, med stort besvär
Förgäter fulheten för allt det sköna
Då kacklar alltid någon gammal höna
Om hur förfärligt lättsinnig man är”
Jorgens spellistor 