Den här veckan utgår vi från FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Kort sagt: alla människors lika värde. Artiklarna är 30 och veckans tema är att plocka låtar som har med någon av artiklarna att göra. Inlägget ska alltså berätta vilken artikel, ett utdrag ur artikeln och länk till låt. Lägg gärna till egna låtar på temat på den gemensamma spellistan här
The Clash – ”White Riot” (1977)
Artikel 25: ”Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller
annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.”
Om artikel 25 någonsin har uppfyllts så gör den knappast det idag (inte ens i ett land som Sverige) med den pågående nedmonteringen av trygghetssystemen. Samtidigt som de redan välbärgade blir ännu rikare.
I den här låten uttrycker The Clash och Joe Strummer frustration över att unga vita människor inte går ut på gatorna och protesterar. Han menar att svarta är mycket bättre på detta.
Strummer har berättat för NME:
”The only thing we’re saying about the blacks is that they’ve got their problems and they’re prepared to deal with them. But white men, they just ain’t prepared to deal with them – everything’s too cozy. They’ve got stereos, drugs, hi-fis, cars. The poor blacks and the poor whites are in the same boat.”
Sången var inspirerad av” The Notting Hills Riots” i London 1976, som spårade ur och där både poliser och demonstranter skadades.
”All the power’s in the hands of the people rich enough to buy it
While we walk the street, too chicken to even try it
Everybody’s doing just what they’re told to
Nobody wants to go to jail
White riot, I wanna riot
White riot, a riot of my own
White riot, I wanna riot
White riot, a riot of my own”