Den här veckan riktar jag in mig på varumärken. Jag kommer bara dela låtar jag gillar men det kommer att vara låtar som är kritiska mot framför allt storföretagen. En sorts ”anti-branding”-vecka helt enkelt. Lägg gärna till dina egna låtar på temat i den gemensamma spellistan som du hittar här
Ani DiFranco – ”Millennium theater” (2006)
Det finns ganska många politiska debattörer som framställer det här med ”bidrag” som ett stort samhällsproblem. Och då menar de framför allt sådant som socialbidrag, sjukförsäkring och arbetslöshetsersättning. De mindre bemedlade är förstås latmaskar som slänger sig på soffan så fort ”bidraget” sätts in på kontot. Samma debattörer ser inte alls lika allvarligt på sådant som avgångsbonusar, skyhöga direktörslöner, ”kreativa” bokföringar och rent skattefusk.
När den här låten av den alltid lika skarpa Ani Di Franco kom så hade flera finansiella skandaler nyligen briserat. Hon sätter fingret på två av dem men också en rad andra mindre roliga fenomen som inlett det nya milleniet. Finansiella skandaler har sedan avlöst varandra, med till exempel Lehman Brothers 2008.
Enronskandalen inträffade i slutet av 2001 och har sedan dess blivit ett välkänt exempel på avsiktligt företagsbedrägeri och korruption.
Vicepresident Dick Cheney blev hårt kritiserad för sina starka kopplingar till oljebolaget Halliburton, särskilt då Halliburton var det enda bolag som fick uppdrag i Irak inom oljeindustrin samt logistik åt försvarsmakten för cirka 7 miljarder dollar under tiden då USA styrde Irak.
Pust. Det här har varit den tuffaste veckan hittills, mest på grund av de restriktioner jag satte på mig själv. Oväntat svårt att hitta kritiska låtar om storföretagen (där de också namnges), som sagt.
”Halliburton, Enron
Chief justices for sale
Yucca mountain goddesses
Their tears they form a trail
Trickle down pollution
Patriarchies realign
While the ice caps melt
And new orleans bides her time”
Jorgens spellistor 