So I guess I’ll have to do it while I’m here (Phil Ochs)

Den här veckan delar jag låtar som jag vill ska spelas på min egen begravning. Den låten som alla ska gråta eller glädjas till. Den låten som sammanfattar mig totalt, eller den där låten som jag vill att alla lyssnar lite extra på en sista gång. Lägg gärna till dina egna låtar på temat i den gemensamma spellistan som du hittar här

Phil Ochs – ”When I’m gone” (1966)

Begravningar är framför allt till för dem som ska leva vidare. Säga farväl till en människa men också börja ta in sin egen död. Jag är helt övertygad om att den som är död inte bryr sig ett spår utan har viktigare saker för sig. Som att typ återfödas eller ta in evigheten.

Så på min begravning skulle jag vilja skicka med några goda råd till de som ska fortsätta harva jordeliv ett tag till.

Phil Ochs harvade en del, med blandad framgång. Det här är en uppmaning att ta tillvara på livet och ägna sin tid åt betydelsefulla saker. Ochs brottades stora delar av livet med psykisk ohälsa och tankarna på självmord fanns nog ständigt där. Ska nog ses som en seger i sig att det dröjde tills han var 36.

”And I won’t be running from the rain when I’m gone
And I can’t even suffer from the pain when I’m gone
Can’t say who’s to praise and who’s to blame when I’m gone
So I guess I’ll have to do it while I’m here

Won’t see the golden of the sun when I’m gone
And the evenings and the mornings will be one when I’m gone
Can’t be singing louder than the guns when I’m gone
So I guess I’ll have to do it while I’m here”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s