Här är min jävla trasighet (Gertrud Stenung)

Den här veckan ska jag posta låtar som vi sett och/eller hört som signaturmelodier för tv- eller radioprogram. Lägg gärna till dina egna låtar på temat i den gemensamma spellistan som du hittar här

Gertrud Stenung – ”Mitt enda liv” (2012)

I mitt tycke är det här det bästa Gardell har gjort, både romanerna och manuset till TV-serien. En fruktansvärd annan sida av det 80-tal där jag själv gick från att vara barn till tonåring. Något jag då inte hade en aning om.

AIDS drog fram som en digerdöd bland de homosexuella och som det inte räckte med den vidriga sjukdomen i sig fick de brottas med samhällets fördomar, avsky och rädsla.

I romanen och TV-serien väljer Paul att möta döden modigt och med högburet huvud. Han firar sin sista jul med vännerna Benjamin och Seppo. Deras krets har på kort tid krympt dramatiskt. Han orkar inte riktigt, men han vill så mycket. Efteråt åker han taxi till sjukhuset och den här gången kommer han inte därifrån igen. Men han låter inte döden få sista ordet. Han har regisserat sin egen begravning till en strålande fest, där han ligger i öppen kista på Orionteaterns scen. Och han har skrivit texten till denna låt som framförs inför en tårögd och häpen publik.

”Se här är mina drömmar
du kan nästan ta på dem
De skimrar där som guldkorn
på botten av en sjö

Här är min vilda längtan
Här är min jävla trasighet
Här är mitt högmod
så se på mig
för jag ska aldrig, aldrig dö”

https://open.spotify.com/track/67pFbpLFx4HoI1aSBGCDCj?si=1LgMIc9yS_uHcB8JdCvM3w

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s