Den här veckan fokuserar vi på låtar som har traditionell vers och refräng. Det är ju ofta meningen att refrängen ska vara låtens höjdpunkt. Men det är inte alltid så. Den här veckan ägnar jag åt låtar där verserna är bättre än själva refrängen (i mitt tycke). Lägg gärna till dina egna låtar på temat i den gemensamma spellistan som du hittar här
Perssons pack – ”En sekund i Sverige” (1995)
Jag tycker att den här texten är fenomenal. Den utspelar sig på landsbygden med ett ganska stort persongalleri, bland annat den gamle mannen som just återvänt efter ett liv i Amerika och som bär på mörka minnen från sin flykt från orten för länge sen. Perspektivet hoppar från person till person och vi får också glimtar tillbaka i tiden. Allt ramas in av våren och naturen. Det här kan vara Per Perssons största ögonblick som textförfattare.
Men så kommer refrängen, där det känns som han blir rädd för att folk ska tycka att han är pretentiös. Vadå ”det här är ingen popsång” ? Vem bryr sig om vad det är, det är så bra ändå. Och även om det är en kort tidsperiod som skildras, så inte är det bara en sekund?
Nåja, jag kan stå ut med det när verserna är så här bra 
Så här fint knyts säcken ihop:
”Som älven om våren tiden forsar fram
Små, stora ögonblick blandas med varann
Sällan, mycket sällan blir livet som ni tänkt
Och aldrig kan du ana när din sorg mot lyckan vänts”
Jorgens spellistor 