I mitt hus där jag bor känner ingen varann, i mitt hus där jag bor väntar frun på sin man (Ebba Grön)

Den här veckan blir det bröllopstema. Bröllop och tvåsamhet är något jag personligen inte tror särskilt mycket på. Det kommer att märkas under veckan.

Om du har egna låtar på temat, skicka de gärna till mig så lägger jag till i spellistan här

Ebba Grön – ”Mamma pappa barn” (1981)

När jag ställer mig kritisk till tvåsamheten (som norm), och äktenskapet som dess “kröning” så är det inte själva kärleken mellan två människor som jag riktar in mig mot. Det är att det väldigt lätt blir “bubblor” som minskar chanserna till en större gemenskap och empati med människor utanför den närmsta kretsen.

Men de här bubblorna kan också bli katastrofala åt andra hållet, inåt, inom husets väggar.

Det är vad jag tycker att den här sången handlar om. Ett flerbostadshus där grannarna är helt anonyma för varandra och där vad som helst kan hända därinne i lägenheterna. Hustrumisshandel, barnövergrepp, gamla som ligger döda i månader. För alla “sköter ju sitt eget”. Jag har bott på många sådana ställen.

Med ska-tempot och refrängen som påminner om Bowies “Rebel Rebel” så tycker jag också att det är en av Ebbas bästa låtar.

“I mitt hus där jag bor känner ingen varann
I mitt hus där jag bor väntar frun på sin man
I mitt hus där jag bor
I mitt hus där jag dog
I mitt mitt mitt mitt mitt hus där jag har fått nog
Mamma pappa varför är det så kallt?
Mamma pappa var är allt?”