Å vi satt vid den mörkgröna älven, tillbaks där vi börja (Sara Parkman, Markus Krunegård)

Jag och släkten har en sommarstuga i Roslagen. Den ligger vid en fjärd, Åkeröfjärden (se omslagsbild). Om man sitter på verandan så har man perfekt utsikt mot vattnet.
För mig är just det här med hav och sjöar något som är väldigt förknippat med sommaren. Uppgiften den här veckan blir att posta låtar eller artister med koppling till hav, sjöar och vattendrag.

Om du har egna låtar på temat, skicka de gärna till mig så lägger jag till i spellistan här

Sara Parkman, Markus Krunegård – “Den mörkgröna älven” (2022)

Sara Parkmans egensinniga blandning av folkmusik och pop har rönt stora framgångar de senaste åren. Här samarbetar hon med Markus Krunegård i en låt om ett tafatt försök till kärlek.

Hela albumet har kärlek som tema. Kan tyckas uttjatat med Parkman formulerar det fint i Hymn:

– För att kärlek är det absolut svåraste att skriva om. Det är stort och banalt på samma gång. Det är en övning att skriva om det, för på samma gång blir det att ta det på allvar. Ett slags konstnärligt KBT. Jag får älska och bli älskad. Och det behöver vi nog alla öva på. Kärleken är nog det som till sist kan rädda oss från eländet och då får väl jag dra mitt strå till stacken och skriva lite love songs som kan få oss att bli lite bättre på det.”

“Å vi satt vid den mörkgröna älven, tillbaks där vi börja
Jag rökte en cigg och en till för att få tiden att räcka
Jag kände nu släpper jag taget, jag slutar att hoppas
Å vi satt vid den mörkgröna älven och jag kände nu ger jag upp
Sensommar torrt grävt och letar med naglarna i jorden
Mitt livs största misstag eller skitsamma skitsamma
Ditt sista ”jag älskar dig” hänger i luften
Din mörkgröna bil full med hjortron, tom på kärlek”

Lämna en kommentar