Den här veckan ska vi välja EN artist som vi följer hela veckan. Alltså sju låtar, helt enligt eget val, med en och samma artist. För min del så blir det Kjell Höglund!
Om du har egna låtar på temat, skicka de gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
Kjell Höglund – ”Jag hör hur de ligger med varandra i våningen ovanför” (1971)
Jag fick en Höglund-nytändning efter att ha sett Ellen Sundbergs och Ellinor Brolins hyllning till honom på teatern i Nyköping förra året. Påmindes om vilken otrolig låtskrivare han är.
Så den här veckan följer jag i Kjells spår.
Denna som är hans kanske mest kända låt hittar vi redan på det allra första albumet som kom ut 1971. “Undran” var en låtsamling till ett enkelt ackompanjemang som sedan följdes upp av skivan “Blomstertid” 1972. Båda albumen gavs ut på eget bolag och trycktes ursprungligen i 200 exemplar, som Höglund sedan gick omkring och sålde på gator och efter spelningar.
Även om det tekniskt sett finns en hel del att jobba på så är det väldigt tydligt så här i efterhand att det var en alldeles unik talang som dykt upp. Kanske med avstamp i proggen, men aldrig riktigt en del av den.
Vilket säger väldigt mycket om Kjell och vad många av hans låtar handlar om. En ensamhet och ett utanförskap. Att aldrig riktigt passa in någonstans, varken som artist eller som människa. Att vara lite för briljant för människornas “dumma” gemenskaper. Att genomskåda hela skiten och inte kunna hålla käften om det.
Redan denna låt andas ensamhet och sorg, trots att den förstås också har mycket humor. Men att ligga där i sin ensamhet och höra hur kvinnan där ovanför, som han kanske åtrår, ligga med någon annan. Det är inte direkt en bild av lycka.
”Jag hör hur dom ligger med varandra
I våningen ovanför
Hon låter så lycklig
Hon låter så fin
Hon talar om för mig
Att det känns så skönt
Att hon mår så bra
Hon låter så lycklig
Hon låter så fin”
Jorgens spellistor 