Vi hade tidigare låtar från dig själv till din bästis. Nu vänder vi på det. Den här veckan ska det vara låtar TILL dig FRÅN din bästis. För egen del så väljer jag Buddha!
Om du har egna låtar på temat, skicka de gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
Bild: Pexels.com
Nick Cave & The Bad Seeds – “Hollywood” (2019)
Så länge vi inte försonas med döden så kommer vi aldrig att finna någon ro. Särskilt här i den västerländska världen verkar det som att döden är det värsta som går att föreställa sig. Ändå talar nästan alla nära-döden-upplevelser som en rofylld och vacker övergång. Tänk om det är precis tvärtom. Det är kanske det här livet som är det värsta.
Nick Cave har på senare år intresserat sig väldigt mycket för den buddhistiska tankevärlden. I den här låten återberättar han en historia om en kvinna som var samtida med Buddha och hette Kisa. När hennes enda barn blev sjukt och dog så blev hon galen av sorg. Man rådde henne att söka upp Buddha. Denne sa att han skulle återuppväcka hennes barn, men bara om hon kunde ge honom ett senapsfrö från ett hem där ingen hade dött. Men det gick inte, för i alla hem hade någon dött. På det sättet förstod Kisa att döden drabbar alla och hon lyckades acceptera sitt barns död.
Det har förstås tolkats som att Cave refererar till denna historia för att själv hantera sorgen efter sin son som dog 2015. I hans version har barnet inte dött än, men är svårt sjukt.
Buddha vill att jag lyssnar på låten och särskilt i historien om Kisa. Jag tror jag någorlunda har försonats med min egen död, men jag vet inte alls hur jag själv skulle klara av en sådan där förlust.
“Kisa went to the mountain and asked the Buddha
”My baby’s sick!” Buddha said, ”Don’t cry”
”Go to each house and collect a mustard seed
But only from a house where no one’s died”
Kisa went to each house in the village
”My baby’s getting sicker”, poor Kisa cried
But Kisa never collected one mustard seed
Because in every house, someone had died”
Jorgens spellistor 