De kommande fyra veckorna ska vi dyka ner i hösten, ur olika vinklar. September räknas fortfarande som en höstmånad, trots att det nästan börjar kännas som en extra sommarmånad. Uppdraget blir att posta en låt utifrån en målning varje dag. Alla associationer accepteras, bara de på något sätt utgår från aktuell bild. Det kan vara en detalj, en stämning, själva konstnären, och så vidare. Exemplen spänner över nästan 500 år, i kronologisk ordning (med ett undantag). Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
SÖNDAG. René Magritte, Flame, 1943. ”Flame” – en målning målad av Magritte 1943 under den tyska ockupationen av Belgien. Till skillnad från många surrealistiska kollegor som åkte för att vänta ut de oroliga tiderna utomlands (som Dali och Gala – till Amerika), föredrog han att stanna hemma. Målningen innehåller både igenkännliga Magritte-träd i form av löv, och en okarakteristisk skev ögonbakgrund, som mer påminner om Renoirs arv. Även om de studsiga impressionistiska penseldragen i detta verk inte alls ser livsbejakande ut – tvärtom verkar det som att denna surrealistiska skog brinner. Bildens titel antyder att effekten inte är oavsiktlig: uppenbarligen, trots alla konstnärens ansträngningar att motstå krigstidens dystra stämning, gjorde verkligheten ändå anpassningar till hans världsbild och kreativa impulser.
Monica Zetterlund – “När min vän” (1962)
Jag tycker både det finns något romantiskt och hotfullt över Magrittes bladträd och flammande skog.
Den här låten med Monica Zetterlund kom tvåa i melodifestivalen 1962. Låten är skriven av Owe Thörnqvist. Här är himlen flammande röd och träden lyser. Ord som också kan användas när man beskriver Magrittes målning.
”När min vän sökte min kärlek
En morgon slöjad i grönt
När min vän sökte min kärlek
då doftade blommorna skönt
När min vandrade ifrån mig
I solens klämtande glöd
När min vän vandrade i från mig
Var himlen så flammande röd
I nattens dimmor och lysande träd
tystnade fåglarnas sång
Månen förkunnande tiden är slut
Och slog sin silvergong-gong”
Jorgens spellistor 