De kommande fyra veckorna ska vi dyka ner i hösten, ur olika vinklar. September räknas fortfarande som en höstmånad, trots att det nästan börjar kännas som en extra sommarmånad. Uppdraget blir att posta en låt utifrån en målning varje dag. Alla associationer accepteras, bara de på något sätt utgår från aktuell bild. Det kan vara en detalj, en stämning, själva konstnären, och så vidare. Exemplen spänner över nästan 500 år, i kronologisk ordning (med ett undantag). Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
FREDAG. Skriet av Edvard Munch (1893). Kanske inte uttalat höstmotiv. Men färgerna pekar ditåt och kanske också sinnesstämningen. Det gäller att vara lite vän med sig själv när höstmörkret tränger på. Annars kan det bli så här. Munch har själv berättat om bakgrunden:
”Jag gick längs vägen med två vänner – solen gick ner – Jag fick en flyktig känsla av vemod – himlen blev plötsligt blodröd – Jag stannade, lutade mig dödstrött mot räcket – såg ut över de flammande molnen som blod och svärd över den blåsvarta fjorden och staden – Mina vänner gick vidare – jag stod där skälvande av ångest – och kände ett stort oändligt skrik genom naturen”
bob hund – “Istället för musik – förvirring” (2002)
Ja, mannen i Skriet är definitivt förvirrad, där ensam i sin egen lilla ångestcell.
Förvirrad är denna låt också, åtminstone textmässigt. Men det är en av gruppens ösigaste. Och kanske är låten just en manifestation av förvirring.
”Jag har glömt vad jag sagt jag har tappat all takt jag är borta
I ett liv där ett brus jag har för många ljus i min tårta
Gamla moster fosterland
Du har retat mig ibland
Därför spelar jag i band
Därför krossar jag min hand
Ah, aah, istället för musik: förvirring
Ah, aah, istället för musik: förvirring
Ah, aah, istället för musik: förvirring”
Jorgens spellistor 