Musik kan vara en fantastisk källa till tröst. Jag behöver det, ni behöver det säkert också: den här veckan handlar det om låtar som vi blir tröstade av. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
Ella Fitzgerald, Louis Armstrong – “Oops!” (1951)
En blåögd låt om att bli kär av två av de bästa rösterna någonsin.
Kan man göra annat än le, oavsett om allt annat skulle vara skit?
”Oops, my heart went oops
The moment that we met my heart went oops
I never will forget my heart turned hoops
The moment that I met you
Oops, my feet went oops
I nearly took a spill–my knees went oops
They shook up it until my head went oops
You must’nt let it get you”
Jorgens spellistor 