Det blir bildassociationsvecka! Varje dag i veckan lägger jag upp konstverk från medeltiden. Uppdraget blir att associera till bilden och posta låtar som vanligt. Associationen är fri: kan vara bildens titel, motivet,någon detalj, ett minne osv och kan kopplas till låtens titel, artistnamn, instrument, stämning eller annat.! Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
Tisdagens konstverk: Denise Poncher before a Vision of Death
Kent – ”Mannen i den vita hatten (16 år senare)” (2005)
Ja, döden ja. Minns en recension av det här albumet när någon skrev att man kunde vänta sig mer av Kent än att albumet skulle summeras i självklarheten att vi alla en gång ska dö. Dumt skrivet, tycker jag.
Även om det är det enda vi vet riktigt säkert kommer att hända är det också det som vi har svårast att få in i våra huvuden, i våra verkligheter. Tror den här världen skulle bli mycket bättre om fler faktiskt tänkte mer på själva utgången. Inte vara rädda för den, inte fly, bara acceptera och utnyttja sin tid på jorden bättre.
Själv tycker jag att det är Kents kanske bästa låt. Ibland behövs det ett band med hybris för att ta sig an ett sådant ämne med ett sådant självförtroende. Och den här textraden ekar ofta i mitt huvud nuförtiden: “be aldrig om ursäkt igen, äntligen passerar vi deras gränser”. Det är för sent i livet, för mycket kvar som jag vill göra, för att visa strupen för människor som aldrig velat mig något gott. Dra åt helvete istället! De ska också dö en gång, och att slösa bort tiden på att göra livet surt för andra är bara idiotiskt.
Och sådana impotenta maktgubbar som Putin ska också dö en gång, hoppas att det blir väldigt snart…
“Jag kastar stenar i mitt glashus
Jag kastar pil i min kuvös
Och så odlar jag min rädsla
Ja, jag sår ständigt nya frön
Och i mitt växthus är jag säker
Där växer avund klar och grön
Jag är livrädd för att leva
Och jag är dödsrädd för att dö
Men älskling vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö
Ja, vi ska alla en gång dö”