Det var nyårsafton på Söder, jag seglade ner mot stan (Eldkvarn)

Det är ju nyårsvecka och tolvslaget markerar ju som bekant slutet på det gångna året och början på det kommande dito. Den här veckan handlar det om låtar, band, artister, albumtitlar, textrader, eller albumomslag som på ett eller annat sätt anknyter till orden början och/eller slut. Om du har egna låtar på temat , skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här!

Eldkvarn – ”Det regn som faller” (1986)

Vi tar oss till nyårsafton på Södermalm och en kokainstinn Plura som seglar ner mot stan. Det finns många slut i denna låt, men också början på en fantastisk period i Eldkvarns karriär.

Det är en tillbakablick på en kort kärlekshistoria som för länge sen är slut. Det är också ett hotande slut som kom av sig, kokainet som håller på att döda något därinne. Sedan har vi regnet som en symbol för det vilda livet som aldrig tar slut.

Men den här låten är också en grundsten i det som sedan hände med Eldkvarn, där bandet på allvar hittade sin egen stil och kom att dominera under många är. Att Plura hade varit djupt nere i festande och droger är ingen hemlighet, men här var han förbi det stadiet och inne i en metamorfos, en nytändning.

”Det var nyårsafton på söder
Jag seglade ner mot stan
På kryss med kokain, ännu en dag
Jag såg raketerna på himlen
Jag hörde klockorna som slog
Nånstans här inne
Var det ändå nåt som dog
Plötsligt gick hon där bredvid mig
Genom snön på Södermalm
Hon sa: ”Jag har väntat länge
Inatt är du min man”
Och vi dansade tillsammans
Våra tungor brann som eld
Bara för en natt, bara för en kväll”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s