Rustling of the leaves used to be my lullaby (Ella Fitzgerald)

Det finns ett gammalt talesätt som säger att en bild säger mer än 1.000 ord. Den här veckan tänker jag presentera en bild om dagen, sedan delar jag en låt som på något sätt passar till den bilden. Om du har egna låtar på temat , skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här!



Ella Fitzgerald – ”Lullaby Of The Leaves” (1964)

Runt svampen ligger löv. De har sett bättre dagar, men tidigare satt de på ett träd och hade ljud för sig.

Det här är en så kallad ”jazz standard” som skrevs 1932 och har framförts av många artister. Ibland har bara texten framförts, som en dikt, och ibland har den framförts helt instrumentellt. Så det är en riktig ”killer”.

En klassiskt tema med längtan tillbaka till barndomen. Men också en transcendental upplevelse i texten, där jaget liksom smälter samman med vinden och träden.
Sedan stör det inte direkt att det är Ellas röst som tar oss in i sången 🙂

“Rustling of the leaves used to be my lullaby
Days so long ago when I was a tot, so high
And now that I have grown
I’ve found myself alone
Cradle me where summer skies can watch me with a million eyes
Oh, sing me to sleep
Lullaby of the leaves”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s