Den här veckan så koncentrerar jag mig på låtar som har spelats in live. Om du har egna låtar på temat , skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här!
Nina Simone – ”Four Women” (1990)
Den artist jag helst av allt velat se live är Nina Simone! Hennes bästa inspelningar är liveversioner. Till exempel ”Mississippi Goddam” är en riktig killer!
Hennes sista konsert var i Carnegie Hall 2002 och hon dog 2003. Så hon höll på in i det sista. Men jag var sen på bollen där också och på den tiden fanns hon inte riktigt på min karta.
”Four Women” släpptes första gången på albumet ”Wild Is The Wind” redan 1966. Men jag gillar den här liveversionen från Montreux 1990, särskilt när hon kopplar den till Nelson Mandela och säger: ”They thought that I was not political anymore, what mistake to think that”.
Den berättar fyra afroamerikanska kvinnors historia, medvetet byggda runt stereotyper i samhället.
En journalist på tidningen The Village Voice har beskrivit den som:
”An instantly accessible analysis of the damning legacy of slavery, that made iconographic the real women we knew and would become.”
”My skin is black
My arms are long
My hair is woolly
My back is strong
Strong enough to take the pain
Inflicted again and again
What do they call me?
My name is Aunt Sarah
My name is Aunt Sarah, Aunt Sarah”
Jorgens spellistor 