Victor Hugos roman Samhällets Olycksbarn (Les Misérables) är ett humanitärt verk som uppmanar till medkänsla och hopp för de utsatta. Den här veckan ska vi uppmärksamma just de som är utsatta; de som drabbas mest av en ekonomi och politik som bygger på girighet och orättvis fördelning. Det kan röra sig om tiggare, horor, fattiga, flyktingar, oskyldigt dömda, rasifierade, hemlösa osv. Lägg gärna till dina egna låtar på temat på den gemensamma spellistan här
Bob Marley & The Wailers- ”No Woman No Cry” (1974)
Originalraderna i sången är ”No, Woman, Nuh cry.” Nuh är Jamaicanska för ”don’t,” så vad det egentligen betyder är ”No, Woman, Don’t cry”. Vilket i ett slag förändrar min tolkning av låten. Har alltid trott att det menas att om man inte har någon kvinna så behöver man inte gråta. Pytt, vad jag fick!
Det handlar om att sångens berättarjag försöker trösta en kvinna som gråter över det hopplösa livet i slummen i Trenchtown. Under 1970-talet förvandlades Trenchtown till en livsfarlig krigszon när anhängarna till landets två stora partier beväpnade sig med skjutvapen.
Låten skrevs antagligen av Bob Marley men Vincent Ford uppgavs som upphovsman. Ford var en vän till Marley som drev ett soppkök i Trenchtown, vilket räddade många barn, däribland Marley själv, från att svälta ihjäl. Marley gjorde ofta så att han uppgav vänner som upphovsmän på sina sånger för att hjälpa dem ekonomiskt.
”Said—said—said I remember when we used to sit
In the government yard in Trenchtown. Yeah
And then Georgie would make the fire lights
I say, log wood burnin’ through the nights
Yeah!
Then we would cook cornmeal porridge
I say, of which I’ll share with you
Yeah!
My feet is my only carriage
And so I’ve got to push on through”
Jorgens spellistor 