Victor Hugos roman Samhällets Olycksbarn (Les Misérables) är ett humanitärt verk som uppmanar till medkänsla och hopp för de utsatta. Den här veckan ska vi uppmärksamma just de som är utsatta; de som drabbas mest av en ekonomi och politik som bygger på girighet och orättvis fördelning. Det kan röra sig om tiggare, horor, fattiga, flyktingar, oskyldigt dömda, rasifierade, hemlösa osv. Lägg gärna till dina egna låtar på temat på den gemensamma spellistan här
Victoria Williams – ”Crazy Mary” (1994)
Psykiskt sjuka tillhör verkligen det här samhällets olycksbarn. I värre grad eller mildare grad. Det är fortfarande något av ett tabu att prata om. Har blivit bättre men inte bra. Förundrar mig varje dag över att inte fler ballar ur. Ibland tänker jag att det är de som mår bra i det här samhället som är de verkligt psykiskt sjuka. Inte sådana som Crazy Mary.
Sången är skriven av Victoria Williams men släpptes först av Pearl Jam, till ett samlingsalbum där intäkterna gick till att hjälpa Williams att betala sjukvårdskostnaderna för sin nyligen diagnostiserad multipla skleros. Hon sjöng själv bakgrundssång på låten.
Sången berättar den muntra historien om den skelögda kvinnan Mary som bor ”in a old tar-paper shack” och ofta ses vandra utmed motorvägen. Tills hon en dag blir påkörd av en bil och dör.
”She lived on a curve in the road, in an old tar-paper shack
On the south side of the town, on the wrong side of the tracks
Sometimes on the way into town we’d say:
”Mama, can we stop and give her a ride?”
Sometimes we did but her hands flew from her side
Wild eyed, crazy Mary”
Jorgens spellistor 