Ah! Bowakawa, pousse pousse (John Lennon)

Den här veckan fokuserar vi på låtar som har traditionell vers och refräng. Det är ju ofta meningen att refrängen ska vara låtens höjdpunkt. Men det är inte alltid så. Den här veckan ägnar jag åt låtar där verserna är bättre än själva refrängen (i mitt tycke). Lägg gärna till dina egna låtar på temat i den gemensamma spellistan som du hittar här

John Lennon – ”#9 Dream” (1974)

Jag är fascinerad av de nattliga drömmarna. Ett personligt symbolspråk där allt kan hända och också händer. Problemet är bara att det brukar bli ganska intetsägande när man försöker återge sina drömmar eller när man hör på andra som försöker göra det.

John Lennon vaknade upp en morgon och hade drömt en hel låt, som han snabbt skrev ner. Inklusive refrängens ord: ”Ah! böwakawa poussé, poussé”. På ett språk som inte finns. Skivbolaget ville först inte ge ut en sång med ordet ”pussy” men gav sig när de fick höra sammanhanget. (Källa: engelska Wikipedia)

Men kanske är det en våt dröm ändå, vem vet? Inte Lennon själv i alla fall. I vilket fall som helst är det en vacker låt, tycker jag. Men texten, och framför allt refrängen, lämnar oss i en drömvärld som inte ens Lennon själv kunde tyda. Ändå ska det visst vara en av de låtar han själv tyckte allra bäst om.

Måste erkänna att jag trots allt är nyfiken på de åtta första drömmarna 

”Somebody call out my name (John)
As it started to rain
Two spirits dancing so strange
Ah! Bowakawa, pousse pousse
Ah! Bowakawa, pousse pousse
Ah! Bowakawa, pousse pousse”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s