Den här veckan ska jag koncentrera mig på tiotalets bästa album och artister, i mitt tycke. Det handlar alltså om originallåtar (inte covers) som är släppta mellan den första januari 2010 till den sista december 2019. Lägg gärna till dina egna låtar på temat i den gemensamma spellistan som du hittar här
Hurula – ”Husen där ute” (2019)
Bara titeln är modig. I en tid när inkomstskillnader och ojämlikhet sliter sönder samhälle efter samhälle görs det för lite musik som sätter fingret på just det. Det är väl i så fall inom hip-hopen vi hittar vår tids punk. De rasande skriken från förorten. Till exempel Kartellen (innan Sebbe hittade Jesus Krister) , med tydlig koppling till just den förort där jag växte upp.
Men hos Hurula finns just det där, med en tidlös punkattityd. Därför tror jag att det här albumet kommer att anses vara ett av det svenska 10-talets absolut bästa. Han berättar om sitt liv men speglar också något större. Att många föds som chanslösa förlorare. Att förorterna har många vägar ner i skiten men få som leder ut och upp.
Jag växte upp i Jordbro, visserligen på rätt sida vägen, i radhusen, men ändå i förorten. En klasskompis högg ihjäl någon på perrongen, en annan klasskompis lillebror dog av en överdos (och lärde sig knarka av storebrorsan), en tredje tog livet av sig. Ingen annan skulle väl beskriva mig så, men jag är ändå en förortskille i själ och hjärta. Jag har det i blodet. Raseriet, revanschlustan, klasshatet…
Tur att vissa ändå lyckas att ta plats och använder sin röst så här.
”Traumatiserade centrum
Där jag kommer från
Släpp mig aldrig
Håll mig hårt
Du är betydelselös i år
Av dom som
Försöker förstå
Blir jag aldrig förstådd
Jag vill inte bli nådd
Alla husen här ute
De rasar som nåt som gömts
Och sen glömts kvar
Alla husen här ute
De rasar som nåt som gömts
Och sen glömts kvar
Nåt som ingen alls vill ha”
Jorgens spellistor 