Den här veckan ska jag koncentrera mig på tiotalets bästa album och artister, i mitt tycke. Det handlar alltså om originallåtar (inte covers) som är släppta mellan den första januari 2010 till den sista december 2019. Lägg gärna till dina egna låtar på temat i den gemensamma spellistan som du hittar här
John Grant – ”JC hates faggots” (2010)
Det här var John Grants debut som soloartist efter några hårda år i ingenmansland efter gruppen The Czars upplösning. Det var vännerna i Midlake som fick tillbaka honom på banan igen.
Fantastiska låtar och melodier. Men jag har framför allt fångats av hans texter och hans röst. Kolsvart, elak humor parad med självironi och några droppar självförakt. Framförd med silkeslen croonerröst. Flera låtar handlar om uppväxten i ett ultrareligiöst hem och samhälle. Där John kom ut som gay…
Så här har Gray berättat om denna låt för Uncut magazine:
”That wouldn’t be my idea of Jesus and if you read about him, that’s not what he was about at all, hatred. He was about everybody hanging out together and everybody equal. That song is about other people’s interpretations as, people saying, ‘I hate forks, so Jesus hates forks…”
Texten känns lika aktuell nu som då, med de strömningar i samhället som blivit alltmer högljudda på senare år…
”And you tell me that
Jesus
He hates homos son
We told you that when you were young
Or pretty much anything you want him to
Like coco puffs, red cars and jews
Postal clerks who waste your time
Weight loss shakes, and the local news
And when we win the war on society
I hope your blind eyes will be opened and you’ll see”
Jorgens spellistor 