Drömmarna vi har känns som bleka höstar, där har sommaren redan regnat bort (Marie Fredriksson)

Dina postningar under veckan ska anspela på just det DU vill, eller har för avsikt att, göra nån gång under resten av ditt liv. Helst nåt du aldrig gjort, men det måste inte vara det. Det kan vara hejdundrande och gigantiska idéer som ska iscensättas eller så kan det vara de allra minsta, näst intill, obetydliga sakerna du vill genomföra. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här

K. D. Schroeder, CC BY-SA 4.0 https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0, via Wikimedia Commons

Marie Fredriksson – ”Tro” (1996)

Sällan har en fantastisk röst och slätstrukna produktioner krockat mer än i Maries låtkatalog. Den här produktionen är väl okej, men hennes åttiotalsgrejer…

Hon är en poet och särskilt när hon saktar ner tempot, som här, så blir det väldigt starkt. En låt som kunde ha skrivits om vår tid.

Tror vi människor ens på något längre? Och de som säger sig tro starkt verkar vara de knäppaste av alla just nu (tänk kristna högern).

Jag önskar mig mer tro nästa år (för både mig själv och andra), inte den religiösa varianten för den har vi fått mer än nog av, utan tro på att vi människor faktiskt kan göra gott i världen också. Inte bara skita ner den.

“Drömmarna vi har känns som bleka höstar
Där har sommaren redan regnat bort
Det spelar ingen roll hur vi gråter våra tårar
Svaren är en viskning i en värld långt bort
Ååh, tro
Jag vill känna tro
Jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro
I en vintervärld, finns det någon tro?
Jag vill känna önskan om en tid så ljus som friheten
Känna tro igen”

Lämna en kommentar