This is the kind of love that doesn’t break your heart (Annalise Emerick)

Dina postningar under veckan ska anspela på just det DU vill, eller har för avsikt att, göra nån gång under resten av ditt liv. Helst nåt du aldrig gjort, men det måste inte vara det. Det kan vara hejdundrande och gigantiska idéer som ska iscensättas eller så kan det vara de allra minsta, näst intill, obetydliga sakerna du vill genomföra. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här

K. D. Schroeder, CC BY-SA 4.0 https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0, via Wikimedia Commons

Annalise Emerick – “This Love Won’t Break My Heart” (2011)

Visst drömmer jag väl fortfarande om att träffa någon ibland, om att “hitta kärleken”.

Jag vet ju att många av er därute har hittat den, och att det säkert är vackert och äkta. Men från mitt perspektiv verkar det som att själva kärleken är under attack i dagens samhälle.

Med dejtingappar där man kan swajpa bort folk i all evighet, där nästan alla andra naturliga träffpunkter har upphört att existera, med hysterisk åldersnoja och där yta är allt och djup ingenting värt.

Den form av tvåsamhet som stänger till om sig är jag skarpt misstänksam mot (sorry om det retar någon).

Jag drömmer om en kärlek som slår sig fri från gränserna mellan relation, vänskap och sex. En kärlek som öppnar upp utåt, istället för att låsa dörrarna och ladda bössorna. En kärlek som är helt fri åt alla håll utan att man behöver göra något med den friheten, om man inte själv vill. En kärlek som inte lägger sig som en kall filt runt mitt hjärta.

Så länge jag inte ser till någon sådan kärlek i mitt liv, kan jag lika gärna leva utan just denna typ av kärlek. På ett sätt finns den bredare kärleken ju där ändå, överallt, hela tiden. Till de egna barnen, till vännerna, till kollegorna, till ungarna i skolan, till djuren och till naturen. Ja, kanske till om med till mig själv ibland.

Fantastiskt fin nyårslåt av singer/songwritern Annalise Emerick från Nashville. Den ska jag lyssna på precis när 2025 har blivit 2026 och återigen drömma om en mindre korkad mänsklighet.

“If you were lonely give it up
Cause here we are
This is the kind of love that doesn’t break your heart
I’m not lonely anymore
Cause here you are
And you give me all the love I need
To mend a broken heart”

Lämna en kommentar