I came so far for beauty (Leonard Cohen)

Dina postningar under veckan ska anspela på just det DU vill, eller har för avsikt att, göra nån gång under resten av ditt liv. Helst nåt du aldrig gjort, men det måste inte vara det. Det kan vara hejdundrande och gigantiska idéer som ska iscensättas eller så kan det vara de allra minsta, näst intill, obetydliga sakerna du vill genomföra. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här

K. D. Schroeder, CC BY-SA 4.0 https://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0, via Wikimedia Commons

Leonard Cohen – “I Came So Far For Beauty” (1979)

För det mesta är allt rätt fult, men ibland känner jag som ett vinddrag av något överjordiskt vackert. Det känns som det kanske skulle gå att fånga, om jag är snabb och offrar allt annat.

Kanske att någon gång skriva ner något riktigt äkta, tidlöst, fånga precis det där ögonblicket när ljuset letar sig in i det fula alltets spricka.

Och stanna där längre än ett vinddrag. Bada i det för en natt, eller några timmar, eller minuter. Sedan kunde jag vara nöjd.

Men jag skulle väl inte vara nöjd ändå, skulle jag?

“I came so far for beauty
I left so much behind
My patience and my family
My masterpiece unsigned
I thought I’d be rewarded
For such a lonely choice
And surely she would answer
To such a very hopeless voice
I practiced all my sainthood
I gave to one and all
But the rumours of my virtue
They moved her not at all”

Lämna en kommentar