Temat för denne vecka är RESOR DU GJORT. Det kan vara låtar om att resa, om destinationen, ressällskapet, färdmedlet eller vad som helst bara det på något sätt kopplar till din resa. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
Foto: Moyan Brenn from Italy, CC BY 2.0 https://creativecommons.org/licenses/by/2.0, via Wikimedia Commons
The Smiths – “Suffer Little Children” (1984)
Alla skulle ju ut i världen, så jag måste väl också.
Någonstans där i de första åren av tjugo var det dags.
Jag har aldrig gillat att resa utomlands. Kanske är jag för bekväm, räddshågsen, snål eller något. Men den här gången gjorde jag en rejäl resa, från södra England upp till The Lake District. Jag gjorde resan själv, vilket såhär i efterhand känns ganska modigt.
Vad minns jag? Jag stötte på en kille i en grönskande park i London, som jag tror raggade på mig (något jag fattade först efteråt). Jag tragglade mig fram med mitt halvdana uttal, försökte undvika att prata med folk. Jag väntade på tåg och bussar.
Jag minns Manchester. Grå industristad. Ett rum på ett vandrarhem med fulla unga män (med skral kassa). Någon som snarkade hela natten och en vidrig stank i rummet. Jag lyssnade på The Smiths och Morrissey, läste om honom och försökte hitta spår av honom i staden. Utan att riktigt lyckas.
Jag gillade Manchester trots allt. På samma sätt som jag känner mig mycket mer hemma på sunkiga pubar med stamfyllon än på flashiga ställen.
Det här är sista spåret på The Smiths första album. Det handlar om “Moors Murders” i mitten av 60-talet då fem barn mördades. Sången var kontroversiell (vissa menade att bandet exploaterade morden) och många butiker vägrade sälja både albumet och singeln “Heaven Knows I’m Miserable Now” (med denna som b-sida).
Jag har alltid känt att Morrissey inte bara menar morden när han sjunger att Manchester har så mycket att svara för. Fan för att vara en känslig ung man i en sådan stenhård stad…
“Lesley Anne and your pretty white beads
Oh, John, you’ll never be a man
And you’ll never see your home again
Oh, Manchester, so much to answer for
Edward, see those alluring lights?
Tonight will be your very last night
A woman said, ”I know my son is dead
I’ll never rest my hands on his sacred head”
Jorgens spellistor 