Det känns som det svarta tränger sig på från alla håll just nu. Rent konkret så går vi in i november, som är en månad där det är tydligt att den mörka delen av året tagit över. Den här veckan ska vi dyka ner i målningar, som på olika sätt utforskar mörker. En målning för varje dag. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
Onsdag: VINCENT VAN GOGH, STARRY NIGHT OVER THE RHONE, 1888
Tomas Andersson Wij- “Stjärnorna” (2010)
Precis som i Van Goghs målning så är stjärnorna överallt i Andersson Wijs sång. På målningen tycks de också vaka över paret där nere i hörnet, som de också på något sätt vakar över duet och jaget i sången.
De båda paren verkar allt annat än några romantiska ideal, snarare helt vanliga människor som kämpar på med sin vardag och med sin kärlek. Hopplösa stjärnor kanske, men om de hittat ett sätt att ta sig fram där nere på jorden så är det mycket värt ändå.
Det finns också andra anledningar att vända blicken upp mot stjärnorna i dessa tider. Jag tror just nu vi ser den mänskliga demokratins dödsryckningar, åtminstone som vi känner den. Den var aldrig perfekt, men en av de få pelare vi kunde hålla oss i när det blåste kallt. Nu är det sprickor i pelarna och vinden blåser kallare än någonsin.
Stjärnorna lär dock fortsätta lysa, oavsett vad vi än gör med den här planeten.
“Det fanns en tid
när man trodde
att älskande par,
efter sin död
lyftes upp till stjärnor
för att vaka över oss som är kvar
Vi skulle bli två hopplösa stjärnor
vi skulle aldrig få nåt namn
Vi tänds och släcks
som ett glapp i kosmos
och rör oss till och från varann
I kväll så är de överallt
stjärnorna stjärnorna
Över träd och ängar tusenfalt
stjärnorna stjärnorna”
Jorgens spellistor 