Det känns som det svarta tränger sig på från alla håll just nu. Rent konkret så går vi in i november, som är en månad där det är tydligt att den mörka delen av året tagit över. Den här veckan ska vi dyka ner i målningar, som på olika sätt utforskar mörker. En målning för varje dag. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
Tisdag: J. M. W. TURNER, FISHERMEN AT SEA, EXHIBITED 1796
Morrissey – “Seasick, Yet Still Docked” (1992)
Om man inte blir sjösjuk på den där båten i målningen, då är man riktigt hårdhudad. Det var väl i och för sig sjömännen förr i tiden.
Morrissey är också sjösjuk, trots att båten är tryggt förankrad i hamnen. Det är väl kanske den värsta sjösjukan ändå, den där som härjar inombords.
Vacker låt, en av hans finaste soloprestationer. Från beckmörka och oroväckande albumet Your Arsenal, där Morrissey i ena låten tycks flörta med högerextremister (”National Front Disco”) för att i nästa vara känsligare och skörare än någonsin förut (”We’ll Let You Know”). Och krasst konstaterande som i “We Hate It When Our Friends Become Successful” och “You’re The One For Me, Fatty”.
“I am a poor freezingly cold soul
So far from where I intended to go
Scavenging through life’s very constant lulls
So far from where I’m determined to go
Wish I knew the way to reach the one I love
There is no way
Wish I had the charm to attract the one I love
But you see, I’ve got no charm”
Jorgens spellistor 