Vad blev det av kråkan du sköt igår? (Folk och rackare)

Den här veckan ska vi göra motsatsen till föregående vecka. Vi ska lyfta fram våra hjältar eller idoler eller vad vi vill kalla det. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här

Foto: Pexels.com

Folk och Rackare – “Bonden och kråkan” (1976)

Jag vill hylla bönderna!

Sverige är i grunden ett bondesamhälle. Det är där vi har vår historia och vår födekrok. Allt annat är ett undantag. Så är det också i våra tider. Varorna vi köper på ICA har inte ramlat ner från himlen, även om storbruk i många fall har ersatt de små bondgårdarna (till gagn för ingen).

Det här är en skämtballad som har sjungits i många hundra år över hela Norden.

Äldsta belägget ska vara från Danmark 1642. Bara i Sverige finns nästan 200 kända versioner av visan. Det skämtsamma i visan är väl både att bonden i början är rädd för kråkan och att han efter att till slut har skjutit den hittar rent fantastiska användningsområden för kråkans kroppsdelar. Det speglar kanske också den krassa verkligheten för bönderna, särskilt förr i tiden, då allt behövde tas till vara. En fråga om att svälta eller leva. Svårt att förstå i vår slit-och-släng tid där allt ligger prydligt förpackat i kyldiskar och på butikshyllor.

Men bakom berättelsen kan man (åtminstone enligt Folk & Rackares skivkonvolut) uppfatta bondebefolkningens irritation över kyrkans ständiga övervakning. Bonden i visan har haft en “lyckad” jakt och genast är biskopen ute efter en tionde av bytet. Som svar på vad bonden gjort med den nyskjutna kråkan får han en respektlöst gäckande uppräkning.

“Så kom där ett bud ifrån biskopens gård
Falu lej från biskopens gård
”Vad blev det av kråkan du sköt igår?”
Falu lej
Fale lule lullan lej
verse
”Jo, kråkan den förde jag hem till mitt hus”
Falu lej hem i mitt hus
”Av talgen så stöpte jag tolv pund ljus”
Falu lej
Fale lule lullan lej”