Den här veckan handlar om sju saker som stjäl min glädje. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
Foto: Andrea Piacquadio, Pexels.com
Courtney Barnett – “Nameless, Faceless” (2018)
Andra män är inget jag håller särskilt högt. Kanske inte mig själv heller förresten. Generellt skulle jag säga att kvinnor har mer i huvudet än vad män har.
Men så finns det de här allra värsta svinen; som använder våld, hat, makt för att försöka upprätthålla en toxisk manlighet som aldrig har lyckats med något genom historien (förutom krig och katastrofer). Framför allt sådana män tar min glädje.
Det här är den första singeln från Barnetts andra solo-album. Den tar just itu med sådan toxisk manlighet jag är inne på ovan. Det är författarinnan Margaret Atwood som har skrivit: “Men are afraid that women will laugh at them; women are afraid that men will kill them.
”Don’t you have anything better to do?
I wish that someone could hug you
“Must be lonely
Being angry
Feeling over-looked
You sit alone at home in the darkness
With all the pent-up rage that you harness
I’m real sorry
‘Bout whatever happened to you
I wanna walk through the park in the dark
Men are scared that women will laugh at them
I wanna walk through the park in the dark
Women are scared that men will kill them”