Goodbye, this is the endgame (Susanne Sundfør)

Det är ingen hemlighet att dessa här teman postas här ett år i efterskott. Denna vecka handlar det om jag att postar de sju låtar jag lyssnade mest på sommaren 2024. Om ni minns, meddela mig gärna era favoriter från den sommaren så lägger jag till i spellistan här

Susanne Sundfør – ”Fare Thee Well” (2023)

Jag har upptäckte en hel del ny musik den sommaren 2024. Det beror framför allt på två saker. Dels för att jag var programansvarig och gjorde poddsamtal för Fåfängan i Nyköping. Då behövde man lyssna in sig. Men dels också för att jag hela sommaren laddade och lyssnade in mig inför Way out west.

Här är den artist som golvade mig mest, innan men framför allt live på Way out West. Hon har en helt enastående röst. På scen hade hon dessutom med sig ett antal körsångerskor, också med fanstastiska röster. Plus ett helt band i ryggen förstås. Resultatet var förtrollande. Nästan som en mässa, lika mycket soul som pop.

Det här var den passande avslutningslåten. Det handlar, såvitt jag förstår, om att ta avsked från en människa som har varit mycket betydelsefull för en, men som inte längre är det. Tacksamheten, både för det de haft tillsammans, men också för att det nu är dags att gå vidare. Hon ska ha påbörjat låten när hon var 19 år och slutfört den 2022.

“Goodbye, this is thе endgame
I’m defeated, you are broken
Take this song as a token
Of my thankfulness
Oh my, how we danced
How we rallied against all that was flawless
No more masquerading
I won’t pretend no more
Or play any more games
Our song is over
Only echo remains
So, I raise my hands and say
”Oh my love, fare thee well, my friend”