But where is the schoolgirl that used to be me (Aretha Franklin)

Denna vecka ska vi posta låtar vars text dryper av nostalgi. Det kan tex handla om en barndomen, ungdomen, en gammal kärlek, hembygden eller att det var bättre förr. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här

Foto: paul bica from toronto, canada, CC BY 2.0 https://creativecommons.org/licenses/by/2.0, via Wikimedia Commons

Aretha Franklin – “When The World Was Young” (1969)

Från början en fransk sång av Philippe-Gérard och Angèle Vannier. Den engelska texten skrevs av Johnny Mercer och skiljer sig mycket från det franska originalet.
Perspektivet i sången är en åldrad Paris-madame som ser tillbaka på sitt liv genom ett nostalgiskt skimmer.

Tolkad av många. Stillsam och vacker version av Aretha.

“They call me coquette, and mademoiselle,
And I must admit I like it quite well.
It’s something to be the darling of all;
Le grande femme fatale the belle of the ball,
There’s nothing as gay as life in paris ,
There’s no other person, I’d rather be,
I love what I do I love what I see,
But where is the schoolgirl that used to be me
Ah, the apple trees,
Where at garden teas,
Jack-o-lanterns swung:
Fashions of the day,
Vests of applique,
Dresses of shantung,
Only yesterday.
When the world was young”