Inget varar för evigt; ofta är de mest lysande ögonblicken korta och övergående. Veckans låtar måste beröra ämnet det obeständiga. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
Foto: CC BY-NC-SA 2.0; Licorice Medusa; https://www.flickr.com/photos/thesunhums/
Lena Andersson – “Om du nånsin kommer fram till Samarkand” (1976)
Ingenting kan vi vara säkra på att hålla fast vid. Inte ens människor som står oss nära. En morgon ligger de inte där bredvid oss längre; om det nu är för att andra horisonter hägrar, för att döden ryckt dem ifrån oss, för att barndomen är över, eller något annat som skiljt våra vägar åt.
Jag tror mer och mer att konsten att leva handlar om att låta dig uppslukas av nuet och färdas i förändringens rytm.
Så fint uttryckt i den här klassikern av Thorstein Bergman. Och Lena gjorde den först och bäst! Får rysningar varje gång.
“Jag gick ut och hela sommarn var mig nära
Allting levde nu och livet var ett lån
Jag försökte inte ropa på dig min kära
För jag visste du var långt långt härifrån
Ja, jag kanske grät i nätterna de klara
Men jag hoppas du når ditt drömda land
Att någon blir för dig, vad aldrig jag kan vara
Om du nånsin kommer fram till Samarkand”
Jorgens spellistor 