Den här veckan ska jag ägna mig åt röster som jag älskar. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
Barbro Hörberg – ”Vill du bli min soptipp?” (1975)
Jag håller ju Hörberg som en av de riktigt stora svenska artisterna. Hon har uppmärksammats mer på senare år, men är fortfarande sorgligt underskattad.
Både rösten och hennes texter bjuder liksom lyssnaren riktigt nära, som att ha ett samtal med en nära och mycket klok vän.
Jag tror att de flesta känner igen sig i denna text (åtminstone som en dröm om hur man skulle vilja att det var i en relation), men det är ett ämne som sällan har behandlats och kanske aldrig på detta direkta sätt.
Bara ett år efter att albumet som denna låt är med på gavs ut så var Hörberg död i cancer. Ibland tänker jag verkligen att det ligger något i det där att Gud tar de bästa först…
“Vill du bli min soptipp
Där jag får känna mig som skrot
Där jag kan vräka ur mig sånt
Som ingen annan tar emot
Jag skulle känna mig så trygg om någon höll mig om min rygg
Inte bara när jag är glad och tjusig
Så vill du bli min soptipp
Så vill jag bli din
Att älska mig när allt går bra
Det är nästan slöseri
Men vilken påse lägger jag
Mina bedrövligheter i”