Denna vecka ska jag lyfta fram detaljer i musik jag älskar. Det kan tex. vara ett intro, en tonartshöjning, ett ståbassolo, en vacker ton, en ljudeffekt eller en åkning över tangenterna på elpianot. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
The Smiths – ”Last Night I Dreamt That Somebody Loved Me” (1987)
Den här låten börjar med ett långt intro, nästan två minuter (om vi ska vara exakta 1 minut och 55 sekunder). Till ett långsamt pianoklink så hörs en folkmassa. Det ska vara från en gruvstrejk i mitten av 80-talet.
Det är som det distade ljudet från denna stora flock av människor bara understryker den ensamma känslan som Morrissey sedan sjunger om.
Den värsta ensamheten för mig har alltid varit ensamheten mitt ibland människor. Jag tycker den är mycket värre än att vara ensam med sig själv.
“Last night I dreamt
That somebody loved me
No hope, no harm
Just another false alarm
Last night I felt
Real arms around me
No hope, no harm
Just another false alarm
So, tell me how long
Before the last one?
And tell me how long
Before the right one?”