Man brukar säga att hösten är poesins bästa tid, aldrig känns det så trösterikt som då att sjunka ned bland strofer och omkväden. En av mina absoluta favoritpoeter är Edith Södergran. Den här veckan är en hyllning till henne men också till poesin i stort. Den här veckan så postar jag bara Södergran-tolkningar! Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
Lill Lindfors – “Landet som icke är” (1998)
Vi avslutar med en drottning som sjunger Ediths svanesång.
Lill Lindfors är född i Helsingfors och har i intervjuer berättat att finlandssvenskan är betydelsefull för henne. På det här albumet så tolkar hon Södergran på ett fint sätt.
Edith fick ju tampas med tuberkulosen under hela sitt vuxna liv och till slut blev den hennes död vid 31 års ålder. Det här var troligtvis en av de allra sista dikterna hon skrev, kanske till och med på sin dödsbädd.
“Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.
Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit –
vägen till landet som icke är.
I landet som icke är
där går min älskade med gnistrande krona.
Vem är min älskade? Natten är mörk
och stjärnorna dallra till svar.
Vem är min älskade? Vad är hans namn?
Himlarna välva sig högre och högre,
och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor
och vet intet svar.
Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.
Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.
Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar
och alltid skall älska.”
Jorgens spellistor 