Man brukar säga att hösten är poesins bästa tid, aldrig känns det så trösterikt som då att sjunka ned bland strofer och omkväden. En av mina absoluta favoritpoeter är Edith Södergran. Den här veckan är en hyllning till henne men också till poesin i stort. Den här veckan så postar jag bara Södergran-tolkningar! Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
Tania Naranjo – “Rosor” (2023)
Jag tar mig fram genom min Edith-bubbla denna vecka. Man får passa på, hur ofta får man chansen?
Tania Naranjo bor i Malmö och har rötterna i Chile. På det här albumet, där hon själv spelar alla instrument, så tonsätter hon både nordiska och latinamerikanska poeter.
Hon får in något återhållet passionerat i denna Södergran-tolkning.
“Världen är min.
Vartän jag går
kastar jag rosor åt alla.
Konstnären älskar varje marmoröra som uppfattar hans ord.
Vad är mig smärta, elände?
Allt störtade tillsammans med ett brak:
jag sjunger.
Så stiger smärtans stora hymn ur lyckligt bröst.”
Jorgens spellistor 