Man brukar säga att hösten är poesins bästa tid, aldrig känns det så trösterikt som då att sjunka ned bland strofer och omkväden. En av mina absoluta favoritpoeter är Edith Södergran. Den här veckan är en hyllning till henne men också till poesin i stort. Den här veckan så postar jag bara Södergran-tolkningar! Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
Cumulus – “Revanche” (1977)
Cumulus var en finlandssvensk musikgrupp som var verksam 1969–1991. Mest kända i Sverige är de för sin tolkning av “Höstvisa” av Tove Jansson (den var etta på Svensktoppen 1977). Det var också det enda jag hade hört av dem tidigare. De var mångsidiga, under sin långa karriär så täckte de in olika slags folkmusik, ballader, kupletter, rock och pop.
Edith visste nog att hennes poesi var kraftfull, att den kunde förändra liv. Hon spände bågen hårt, hon ville: “sjunga stjärnorna från himlen”. I den här dikten kan man också ana att diktargärningen kändes som ett kall, men kanske också en förbannelse. Här finns en längtan att skjuta “lyran bort från sig”.
Cumulus skönsång speglar diktens lite drömmande stämning i denna väldigt korta version.
“Skall det icke lyckas mig att störta
tornet uti verklighetens stad,
vill jag sjunga stjärnorna från himlen
såsom ännu ingen gjort.
Jag skall sjunga att min längtan stannar,
hon som ännu aldrig hållit rast,
att hon skjuter lyran bort ifrån sig
som om vore sångens uppgift löst.”
Jorgens spellistor 