Man brukar säga att hösten är poesins bästa tid, aldrig känns det så trösterikt som då att sjunka ned bland strofer och omkväden. En av mina absoluta favoritpoeter är Edith Södergran. Den här veckan är en hyllning till henne men också till poesin i stort. Den här veckan så postar jag bara Södergran-tolkningar! Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
Elisa Laiho – ”Kärlek” (1999)
Edith ska nog helst avnjutas på finlandssvenska. Jag hade ingen aning om vem Elisa Laiho var när den här veckan började, och vet fortfarande inte mycket om henne. Men den här tolkningen av dikten “Kärlek” är så fin.
Edith har skrivit många vackra dikter om kärlek. Om den undflyende, från början dödsdömda, som just därför brinner så intensivt att den bränner upp allt.
”Min själ var en ljusblå dräkt av himlens färg;
jag lämnade den på en klippa vid havet
och naken kom jag till dig och liknade en kvinna.
Och som en kvinna satt jag vid ditt bord
och drack en skål med vin och andades in doften av några rosor.
Du fann att jag var vacker och liknade något du sett i drömmen,
jag glömde allt, jag glömde min barndom och mitt hemland,
jag visste endast att dina smekningar höllo mig fången.
Och du tog leende en spegel och bad mig se mig själv.”
Jorgens spellistor 