Hösten får ofta symbolisera något som är på avtagande eller döende, såsom ålderdomen. Allt som på något sätt är gammal är tillåtet den här veckan. Det kan handla om allt från hundar, till bilar, till ost, till groll, till idéer, till vänner, osv.. Men det kan förstås också handla om människor och ålderdom. Om du har egna låtar på temat, skicka dem gärna till mig så lägger jag till i spellistan här
Staffan Hellstrand – ”Septembersörmland” (1998)
Hellstrand har skrivit ganska många sånger om sin uppväxt i Sörmland, närmare bestämt i Nyköping där jag bor nu. Det handlar ofta om att vilja bort därifrån, men också en samhörighet.
Sörmland är stort. Jag har flyttat runt en hel del men jag verkar alltid komma tillbaka till Sörmland. Om det är nu är Haninge, Nynäshamn eller Nyköping. Jag tror åtminstone att också de två förstnämnda platsar in i landskapet Sörmland.
De sörmländska landskapen och skogarna känns igen på alla tre platserna i alla fall. Där har jag gått omkring och försökt hitta mig själv, med större och mindre framgång, i ett spann på 40 år.
Vad Hellstrand syftar på när han sjunger om att ge allting åt de gamla vet jag inte riktigt, men jag känner igen känslan av utanförskap och att inte passa in. Eller att passa utmärkt in i skogarna och landskapen, men inte alls med klasskamrater och jämnåriga. I sången övergår det i skildringar av direkt mobbning.
“Septembersörmland
Allting som glittrar är av guld
Du håller blicken fäst mot marken
med ett hjärta fyllt av skuld
Septembersörmland
Du är en pojke ingen man
Du klistrar löv i dina skolböcker
tills alla sidor står i brand
Du gav allting åt dom gamla
fast ditt eget liv var nytt
Det kunde dom aldrig förlåta
Att allting vänt sej om och flytt
Dom höll kvar dej efter skolan
och sa vi vet vad du är för sort
Men det var bara du i deras värld
och du var inte där”
Jorgens spellistor 